Ylva

Åh, suck, uppsatsångesten. Nu har jag tappat bort mitt genusperspektiv i min genusuppsats. Jag får små ångest-blackouts så jag inte kan tänka o letar febrilt efter ett nyckelord i min teori för att komma åt vad de tär jag vill säga, o jag vet inte ens vad jag vill säga! Jag tyckte bara att det var fina bilder o en intressant teori! Helvete vad mycket mer jobb jag kommer få lägga ner på det här, o ändå kommer det bli helt konstruerat o sen är det ett gäng samhällsvetare som kommer sitta o bedöma mig. O så sa handledarjäveln att jag måste förklara vad jag menar med teckens konventionalitet. JA ATT TECKEN ÄR KONVENTIONELLA KANSKE. Funderar på om det är försent att byta ämne. Och ja det är det. Men om jag byter från Helena Blomqvist till Ann-Sofi Sidén kanske. Lättare att göra genusanalys av. Kanske också performativitetsperspektivet är mer gjutet där. Men jag gillar ju apdockan! O är direkt illa berörd av tyska lämna-bort-sitt-barn-luckor. Ok, apan får till måndag på sig, har den inte avslöjat någon genusaspekt tills dess så blir det övergivna tyska barn.