Ylva

Ok, jag vet att jag ar kass pa att blogga, o nu blir det inte ens nagra bilder, men ni far ha overseende med det helt enkelt.

Jag o mamma lamnade Kopenhamn den tolfte juni, sa dar mitt pa dagen ungefar, for en tagressa, som skulle foljas av en annan tagresa, som skulle foljas av en bussresa, for att komma fram till farjan som skulle avga fran Hanstholm, nordvastra Danmark. En blick pa tidtabellen visade att vi hade fyra minuter pa oss att byta tag, och erfaren tagresenar som jag ar vid det har laget insag jag att det antagligen inte skulle handa. Mycket riktigt blev vi ocksa forsenade, men vi fick aka buss ist, sa vi hann med farjan Norröna som skulle ta oss mot Faröarna.

Batresan gick utmarkt! Fint vader, inte sa mkt sjogang (vi bodde under bildack, sa vi hade inte kannt av det sa mkt anda) o jag horde faroiska for forsta gangen. Det later annu markligare an islandska. Men alla pratar ytterst tydlig danska, som gransar mot norska, sa det gick utmarkt. En av dagarna sag vi en flock (stim?) delfiner som simmade langs baten.

Om man tror att Island ar litet o isolerat, sa ar Faroarna helt otroligt. Visst, Torshavn ar en jattegullig stad(?) men att bo dar? Vart tar man vagen? Vi tog oss aven till Klaksvik, ogruppens andra stad(??), och tog en mkt pittoresk postbat ut t nagra extremt isolerade bosattningar pa de nordostraste oarna. Det var tydligt att det var dagens stora handelse nar postbaten kom.

Vi tog aven en battur ut langs Vestmanna, en klippvagg med en massa faglar, en massa gulliga lunnefaglar bla. Sa mycket batliv har det blivit.

Basta cafét i Torshavn ar definitivt Café Natur, o den faroiska olen ar overraskande god och varierad!

Naja, baten vidare mot Island, fortfarande fint vader, och den biten var ganska kort, sa det var ok. Vi var dock drygt en timme forsenade till Seyðisfjorður, sa vi kom med bussen t Egilsstaðir, men nar jag fragade om bussen t Akureyri sa sa han "yes, tomorrow". Nagot nedstamda blev vi da, och efter en liten funderare skrev jag "AKUREYRI" pa en lapp, sa stallde vi oss vid vagkanten helt enkelt. Bilarna strommade forbi fran farjan, och efter kanske en kvart stannade tva tyskar i en gammal skruttig campingbil. O de korde oss alla 26 milen t Akureyri.

Jag hade ju forsakrat mamma om att det skulle finnas en buss i anslutning t farjan, och det fanns det ju, men eftersom vi var forsenade sa sket det sig. Men allt brukar ordna sig pa Island=) 

Akureyri ar Islands andra stad, och mycket pittoresk! Vi hittade ett guesthouse, o gick o badade innan vi at pa den lokala italienska restaurangen. 

Dagen efter hade vi hyrt bil sa vi korde runt lite pa norra sidan av on, jag fick se en gammal torvgard som jag inte sett forut, o antligen antligen fick jag ga pa penismuseet i Husavik! Blev arligt talat latt illamaende av upplevelsen, har aldrig gillat kroppsdelar i vatska i glasburkar....

OK, det var sa langt jag hann nu, jag uppdaterar m mer sen! 

Jag är ju inte lika flitig som Karin med att blogga, vill ni veta exakt vad vi gjorde så får ni kolla hennes blogg, men här kommer iaf en massa bilder!

Så var det min tur att ge ifrån oss livstecken. Sitter nu i Budapest o väntar på att Karin ska komma tillbaka från sin lilla avstickare till Oslo, hon har nog landat nu iaf så jag ska snart hämta henne vid tunnelbanan. Ett o ett halvt dygn ifrån varandra! Blir mycket att prata om!

Wien var harligt iaf, vi kom fran Prag i mandags mitt pa dan sadar o tog oss sa sakta hem till Stefan, som jag inte har sett sen Island 2005. Vi inkvarterade oss i hans lagenhet, eller hans rum faktiskt, han var vanlig nog att lata oss sova dar. Han bodde hos flickvannen. Bara tva personer i ett rum, lite ovant faktiskt... Pa eftermiddagen visade han runt oss lite, vi at glass vid schonsbrunn, gick pa en matmarknad, drack vin pa Karlsplatz o kollade in museumskvarteret. Pa kvallen sag vi naturligtvis matchen  o drack ol.



Sen onsdag morgon stack Karin okristligt tidigt for att ta taget t Budapest o flyget t Oslo, lang historia, ni far hora den fran Karin. Jag somnade om, for att ett par timmar senare slappa in tva gamla bekanta, aven de fran Island, Jens o Frode. De var nagot forvanade over att traffa mig i Stefans lagenhet, men jag hade bestamt mig for att hanga kvar i Wien en extra dag eftersom Karin var pa andra aventyr. Men aven de fick plats i Stefans rum, o eftersom det var stralande vader sa hade vi picnic m Stefan o degade i en park en stor del av dan. Jag hann med ett till museum dock , Belvedere. Dar hittade jag varldens basta grej  i museumshopen, konstgnuggtatueringar! Det blev en Klimt o  en Schiele.



Sen fick jag antligen i mig lite osterrikisk mat, wienerschnitzel, annars levde vi ratt mkt pa kebab o d. Men iaf inte McDonalds! Sen blev det den utlimata islandsfesten, med alla osterrikarna o  de skandinaviska representanterna. Jag fick ju skamma ogonen ur mig for att vi forlorade fotbollen, men norrman o osterrikare ar ju inte ratt personer att doma som tur ar...Sen kom jag pa den stralande iden att dricka Jagermeister, det ar jag inte sa glad for idag.

Tre timmars tagresa t Budapest, 31 grader nar jag kom fram.Vi har lite folk att traffa o olen ar billig, det kan nog bli bra!

-inlägg finns pa Karins blogg

Så har det stora äventyret till öster kommit till ända. Det var verkligen jätteroligt! Väldigt speciellt och annorlunda. Och ändå är S:t Petersburg den mest västerländska staden i Ryssland. Moskva borde jag nog åka till snart.

När vi kom dit i torsdags så inkvarterades vi på hotell Moskva, ett helt enormt hotell med över 800 rum, men fräscht o bra. Allt är förresten helt överdimensionerat, alla byggnader o allting. Men det är en stad med fem miljoner invånare, så det är kanske inte så konstigt. Utom flygplatsen då, som är otroligt liten med tanke på stadens storlek. Men det är ju en hel del meck med visum o så, så det är kanske inte så många som flyger in och ut.

Efter den undermåliga flygplansfrukosten (jag oroade mig för att det skulle vara representativt för det ryska köket, och att jag skulle komma att svälta ihjäl) så tog vi en fika på det närliggande Mc Donalds, eller Mc Café var det faktiskt, eller Mac CaΦe om man ska vara nogräknad. När även den allra minsta systern hade anlänt från huvudstaden så åt vi rysk buffé på hotellet. Den inleddes naturligtvis med vodka, som det är otroligt oartigt att bita av. Maten var faktiskt helt ok, förutom att allt har samma färg, och att de nästan inte kryddar.

Första kvällen var vi iväg och såg en folklore föreställning med sång o dans o musik. Otroligt turistigt, men otroligt underhållande! De var jätteduktiga! Akrobatiska danser som var snudd på balett, men bra mycket festligare, roliga folkdräkter, och mycket bra musik. Lite rysk champagne i pausen skadade ju inte heller. Och så sålde de ryska sjalar, som på alla turistställen, jag hittade en jag gillade och det visade sig faktiskt vara det billigaste stället av dem vi sen kom till. Mycket nöjd!

På fredagen hade vi fullbokat turistprogram, stadsrundtur på förmiddagen och Eremitaget på eftermiddagen. Hela turistgruppen samlades och bussades runt under ledning av vår svensktalande ryska guide som var mycket kunnig. Men att åka buss längs huvudgatan Nevsky Prospekt i rusningstrafik tar sin lilla tid. Det finns iaf många fina hus att titta på längs vägen.

 

Efter lunchen fick vi rusa igenom Eremitaget på två och en halv timme, det räckte för att se lite av byggnaderna och precis några av höjdpunkterna i västerländsk konst från de senaste 600 åren. De har en av världens största konstsamlingar, över tre miljoner objekt, där förstås bara en bråkdel är utställd. Men där hade man ju kunnat ströva runt en vecka eller så. På samma torg som Eremitaget ligger en byggnad med en femhundra meter lång fasad, när den byggdes var den världens längsta. Just färgerna på husen är väldigt ovana att se, S:t Petersburg byggdes ju upp under 1700-talet av franska och italienska arkitekter. Men de måste ta hand om byggnaderna nu, för med tanke på hur skitig stan är så var färgerna mycket klara och vackra.

På grund av det kyrilliska alfabetet råkade vi sen ut för lite förvirring i tunnelbanan, det är svårt att veta vilket håll man ska på när man inte lyckas känna igen någonting. Vi fick åtminstone gnugga oss mot äkta ryska människor, något vi inte hade gjort så mycket under dan.

Lördagen blev mer närkontakt med det ryska samhället, vi hade en egen liten privat guide (han som inte ser ut som Pavarotti) som visade runt oss i stan, vi gick i lite affärer, souvenirmarknader, bliniestället Teremok (som vi iofs hade lyckats äta på själv dan innan, men vem älskar inte pannkakor?) och slutligen ryska museet där vi såg ryskt avantgarde i enorma mängder. Efter denna lilla Malevitjöverdos var jag tvungen att gå tillbaka o köpa den ryska dockan med Malevitjmotiv jag såg på förmiddan, jag fick hundra rubel rabatt, men det var ändå halva priset jämfört med ett annat ställe, så jag var nöjd trots att jag inte försökte pruta mer. Så vad är väl tolvhundra rubel för ett minne för livet? (fråga inte mig, det är den jobbigaste valutan jag har stött på på länge).


Nu står de på hedersplats med min marockanska gubbe, afrikanska pärlhöna, pizzataxin o en kanadisk bäver.

På kvällen gick vi på irländsk pub, the Shamrock, och sen på balett på Mariinskyteatern. Tre enaktare, den moderna i mitten var klart bäst, mest överraskande var den levande geten som kom upp på scenen under sista akten. När vi kom ut hade snön lagt sig, och gav en extra rysk stämning. Kvällen avslutades i källarbaren "bear beer bar" på hotellet, det gjorde förresten de andra två kvällarna också, med ljummen rysk öl, som lämnade en hel del övrigt att önska. Billig var den iaf!

Hemresedagen erbjöd ännu mera snö, och ett besök på Katarina den storas sommarpalats. Otroligt överdådigt! Efter belägringen hade det lämnats i princip helt i ruiner, och man håller fortfarande på att restaurera det med bladguld o allt. Bara bärnstensrummet kostade 11 miljoner euro att återskapa. Man förvånas inte över att de gjorde revolution när man ser vilken prakt tsarfamiljen omgav sig med. Och kanske att det finns bättre saker att lägga pengar på nu också...