Dash 8-311
Det blev inget Dash Q-400 från Köpenhamn till Trondheim, istället blev det Dash 8-311, betydligt mindre och långsammare, men tydligen säkrare. Eftersom jag hade blivit tilldelad en plats precis vid nödutgången så kom flygvärdinnan fram och berättade precis hur man skulle göra för att öppna den, det kändes säkert o fint! Men det gick bra, jag satt bredvid en smått nervös man som deklarerade att nästa gång skulle han ta bussen (det skulle väl bara ta 20 timmar eller nåt i den stilen). Men det är inte det bekvämaste direkt, kände mig lite halvdöv, trots att jag satt med öronproppar, och det var en hel del luftgropar under inflygningen. Det skakar mycket i små plan...
Annars var torsdagsmorgonen präglad av kaos, jag hade satt klockan på halv sex, vaknade, stängde av klockan, tände lampan, och skulle bara vila en minut eller så... vaknade igen klockan sex, och fick rusa runt för att hinna äta frukost och packa allt det sista. Sen skulle jag ta bussen 06.44 till stationen. Som jag såg köra förbi när jag kom ut ur huset. Jag uttalade ett antal fula ord och fick rusa iväg till Botulfplatsen för att hitta mig en ny buss. Jag hittade en, men när jag sprang upp på perrongen så seglade tåget till Köpenhamn precis iväg. Det är inte så lätt att springa med en ryggsäck full med böcker, rullväska och datorväska. Nästa tåg gick tio minuter senare, och i Malmö hade jag mer tur, jag hann precis med det tåget jag missade i Lund, innan det fortsatte över bron. Där hade jag sekundmarginalen på rätt sida! Jag fick ståplats på tåget, och på nåt märkligt sätt lyckades jag trassla in en frans på min palestinasjal i ena hjulet på väskan, som jag inte hade nåt annat val än att klippa bort sen. Och det var min nya fina palestinasjal! Menmen, det gör kanske inte så stor skillnad i det långa loppet.
Incheckningen gick bra iaf, automaterna funkade, det var ingen som påstod att jag hade för mycket bagage eller nåt, hade dock glömt mitt eurobonuskort igen, så jag får lägga boardingkortet till samlingen som jag vilket år som helst ska skicka in...
Sen hade jag en liten fin stund på starbucks, har inte druckit deras kaffe sen i Dublin, en grande cappuccino passade utmärkt till min medhavda korvmacka!
Trondheim är regnigt, ibland snöblandat, jag hoppas på riktig snö snart.
Det låter precis som en Ylva som är ute o reser. Vet inte om jag vågar mig på tågluffning med dig, fast å andra sidan kommer du ju alltid fram till slut. Men en roadtrip är nog säkrare, inga bussar eller tåg att missa.
Hoppas du får kul i Norge!
Mitt plötsligt aktiva bloggande kan också bero på att jag har så mycket annat jag borde göra men inte orkar. Då är det lätt att sysselsätta sig men så många andra mindre viktiga saker :)
Tycker att du borde bli lite bättre på att blogga, berätta vad händer i Norge?
