Jaaa!
Uppsatsångesten
Storstan
Kom upp i onsdags, det känns ju inte riktigt som att flytta när man tar två väskor o åker tåg några timmar. Men det är ju så mina flyttar är. Men det här är ju inom landet tom, jag har inte flyttat inom Sverige på tre och ett halvt år. Men jag har flyttat ut ur min lägenhet i Lund tre gånger nu.
Iaf, Stockholm har hittills behandlat mig väl, vädret har varit fint (i motsats till vad jag har hört om Skåne nu) o jag har mest fikat med folk jag inte sett på länge o druckit en o annan öl. Örlat runt på stan har jag också gjort, måste ju lära mig att hitta här i norr. Lyckades skriva in mig vid universitetet i torsdags, och idag var första skoldan.
När jag kom in i klassrummet så satt där mest lite äldre kvinnor, men det var en ung blond tjej, så jag satte mig bredvid henne lite strategiskt sådär. Så började vi prata om vad vi hade gjort förut o så, jag sa att jag precis hade flyttat upp, o hon hade läst barnpsykologi förra året. Hon sa att det hade varit roligt o frågade om jag trivdes i Sthlm hittills. Jo, det gör jag ju. Hon berättade lite om vilka lärare som var bra att välja som handledare, o så pratade vi lite om vad vi skulle skriva uppsats om o så. Så kom det lite fler. Så började introduktionen som var ganska förvirrad. Sen skickade de runt en närvarolista som man fick skriva upp sig på. När jag fick den så var namnet ovanför mitt Madeleine Bernadotte. Där ser man. Det var ganska likt sen när jag tittade efter. Men vad är oddsen att den första tjejen jag pratar med i Stockholm är Madde? Tur att jag inte frågade var hon bodde eller om hon hade några syskon eller nåt=)
Imorgon ska jag på gratis-vin-mingel med Helena, o i helgen är det Popaganda! Bob Hund o en massa annat bra! Tur att jag hinner med en festival i år iaf.
2009
Æventyret hittills
Jag o mamma lamnade Kopenhamn den tolfte juni, sa dar mitt pa dagen ungefar, for en tagressa, som skulle foljas av en annan tagresa, som skulle foljas av en bussresa, for att komma fram till farjan som skulle avga fran Hanstholm, nordvastra Danmark. En blick pa tidtabellen visade att vi hade fyra minuter pa oss att byta tag, och erfaren tagresenar som jag ar vid det har laget insag jag att det antagligen inte skulle handa. Mycket riktigt blev vi ocksa forsenade, men vi fick aka buss ist, sa vi hann med farjan Norröna som skulle ta oss mot Faröarna.
Batresan gick utmarkt! Fint vader, inte sa mkt sjogang (vi bodde under bildack, sa vi hade inte kannt av det sa mkt anda) o jag horde faroiska for forsta gangen. Det later annu markligare an islandska. Men alla pratar ytterst tydlig danska, som gransar mot norska, sa det gick utmarkt. En av dagarna sag vi en flock (stim?) delfiner som simmade langs baten.
Om man tror att Island ar litet o isolerat, sa ar Faroarna helt otroligt. Visst, Torshavn ar en jattegullig stad(?) men att bo dar? Vart tar man vagen? Vi tog oss aven till Klaksvik, ogruppens andra stad(??), och tog en mkt pittoresk postbat ut t nagra extremt isolerade bosattningar pa de nordostraste oarna. Det var tydligt att det var dagens stora handelse nar postbaten kom.
Vi tog aven en battur ut langs Vestmanna, en klippvagg med en massa faglar, en massa gulliga lunnefaglar bla. Sa mycket batliv har det blivit.
Basta cafét i Torshavn ar definitivt Café Natur, o den faroiska olen ar overraskande god och varierad!
Naja, baten vidare mot Island, fortfarande fint vader, och den biten var ganska kort, sa det var ok. Vi var dock drygt en timme forsenade till Seyðisfjorður, sa vi kom med bussen t Egilsstaðir, men nar jag fragade om bussen t Akureyri sa sa han "yes, tomorrow". Nagot nedstamda blev vi da, och efter en liten funderare skrev jag "AKUREYRI" pa en lapp, sa stallde vi oss vid vagkanten helt enkelt. Bilarna strommade forbi fran farjan, och efter kanske en kvart stannade tva tyskar i en gammal skruttig campingbil. O de korde oss alla 26 milen t Akureyri.
Jag hade ju forsakrat mamma om att det skulle finnas en buss i anslutning t farjan, och det fanns det ju, men eftersom vi var forsenade sa sket det sig. Men allt brukar ordna sig pa Island=)
Akureyri ar Islands andra stad, och mycket pittoresk! Vi hittade ett guesthouse, o gick o badade innan vi at pa den lokala italienska restaurangen.
Dagen efter hade vi hyrt bil sa vi korde runt lite pa norra sidan av on, jag fick se en gammal torvgard som jag inte sett forut, o antligen antligen fick jag ga pa penismuseet i Husavik! Blev arligt talat latt illamaende av upplevelsen, har aldrig gillat kroppsdelar i vatska i glasburkar....
OK, det var sa langt jag hann nu, jag uppdaterar m mer sen!
Tågluffsexposé
14 juni. Märkliga skulpturer i Prag.
16 juni. Glass o palats i Wien.
20 juni. Slottet i Budapest.
22 juni. Iste o chips på operan o en nedgång t tunnelbanan, Bukarest.
25 juni. Aya Sofia by night (utsikt från vårt hostel) o båttur på Bosporen, Istanbul.
29 juni. Det brinner i Belgrad.
1 juli. Utsikt över Zagreb.
2 juli. Bad i otroligt pittoreska Bled, Slovenien.
3 juli. Drakbron i Ljubljana.
4 juli. Hemväg. Färjan Puttgarden-Rödby o Pågatåg.
Wien
Wien var harligt iaf, vi kom fran Prag i mandags mitt pa dan sadar o tog oss sa sakta hem till Stefan, som jag inte har sett sen Island 2005. Vi inkvarterade oss i hans lagenhet, eller hans rum faktiskt, han var vanlig nog att lata oss sova dar. Han bodde hos flickvannen. Bara tva personer i ett rum, lite ovant faktiskt... Pa eftermiddagen visade han runt oss lite, vi at glass vid schonsbrunn, gick pa en matmarknad, drack vin pa Karlsplatz o kollade in museumskvarteret. Pa kvallen sag vi naturligtvis matchen o drack ol.
Tisdag, sightseeing, MUMOK, allmant runtorlande i stan, o pa kvallen blev det fler gamla islanningar, Gabi o Steffi, som jag inte heller har sett sen 2005. Vi drack ol o snackade skit, ganska harligt eg!
Sen onsdag morgon stack Karin okristligt tidigt for att ta taget t Budapest o flyget t Oslo, lang historia, ni far hora den fran Karin. Jag somnade om, for att ett par timmar senare slappa in tva gamla bekanta, aven de fran Island, Jens o Frode. De var nagot forvanade over att traffa mig i Stefans lagenhet, men jag hade bestamt mig for att hanga kvar i Wien en extra dag eftersom Karin var pa andra aventyr. Men aven de fick plats i Stefans rum, o eftersom det var stralande vader sa hade vi picnic m Stefan o degade i en park en stor del av dan. Jag hann med ett till museum dock , Belvedere. Dar hittade jag varldens basta grej i museumshopen, konstgnuggtatueringar! Det blev en Klimt o en Schiele.
Sen fick jag antligen i mig lite osterrikisk mat, wienerschnitzel, annars levde vi ratt mkt pa kebab o d. Men iaf inte McDonalds! Sen blev det den utlimata islandsfesten, med alla osterrikarna o de skandinaviska representanterna. Jag fick ju skamma ogonen ur mig for att vi forlorade fotbollen, men norrman o osterrikare ar ju inte ratt personer att doma som tur ar...Sen kom jag pa den stralande iden att dricka Jagermeister, det ar jag inte sa glad for idag.
Tre timmars tagresa t Budapest, 31 grader nar jag kom fram.Vi har lite folk att traffa o olen ar billig, det kan nog bli bra!
Krakow
Grottniklas
Så förra måndagen var det dags, konsert med Nick Cave på KB-hallen i Köpenhamn. Jag såg ju honom på Roskilde sådär i början av 2000-talet nån gång och jag VISSTE att det skulle bli fantastiskt bra. Senaste månaden har det knappt gått nåt annat än hans skivor i stereon o ipoden. Mina grannar kan helt säkert nya skivan utantill.
Jag var lite orolig att han mest skulle spela nya skivan, det sista jag sa innan det började var att jag hoppades att han själv skulle spela piano på nån låt. Efter en inledande och otroligt hård version av night of the lotus eaters, och en lossrockning av dig, lazarus, dig!!! så kom den fantastiska basslingan till Tupelo, och jag visste att det skulle bli alldeles fantastiskt! Under ordinarie matchtid spelade han o hans dåliga frön i princip alla låtarna på nya skivan, blandat med en massa gamla godingar, i princip inget som var nyare än -98. När de efter, vad kan det ha varit? en och en halv timme? spelade more news from nowhere så visste jag att det var slut på det roliga. Det är en sån avslutningslåt, precis som death is not the end, som de tyvärr inte spelade. Men de kom på igen, sprattelgubbel numera i svart t-shirt istf svart tight skjorta uppknäppt till naveln... Men samma tighta härliga byxor=)
O de verkade ha lika roligt som vi hade, Nick frågade hela tiden om vi ville höra mer, o det ville vi ju såklart. Det var roligt när Warren Ellis, som f.ö. ser ut som han nyss kommit ut efter fyrtio år i öknen, och är komplett galen, försökte övertala Nick att de skulle spela en viss låt. Nick påstod att resten av bandet inte kunde den längre, men Warren envisades och till sist sa Nick att de skulle spela den låten även om de inte visste om de kunde den. Så spelade de lovely creature, på ett föredömligt sätt. Men de hade ju ingen tjejkör, så bandet fick tralla i refrängen, vilket Warren gjorde i sån falsett att Nick började skratta varje gång.
De spelade sex låtar innan de gick av igen, men vi lät dem inte slippa undan så lätt. Så kom Nick in igen, med bara basisten o en av trummisarna (han med rosa trumset). Han satte sig vid pianot, och spelade into my arms. Jag o alla andra tjejer i publiken gick i extas, jag tror inte han sjöng into my arms-strofen själv en enda gång, det var en massiv flickkör som skötte det. Killarna hade löpt amok lite tidigare under papa won't leave you Henry. Ganska obegripligt för mig, men det är väl nåt freudianskt...
De spelade nästan två och en halv timme, o det var fantastiskt! Otroligt högljutt, otroligt bra låtar, jag kunde ju alla, otroligt snygga dansmoves=) o han måste ju vara två meter lång, minst. O Warren Ellis, den lilla galningen, misshandlade en fiol o spelade tvärflöjt när han inte spelade på nån av sina gitarrer. Blixa är ju inte med nu för tiden. Men underbart var det iaf, måste nog se Grinderman på Way out West.
Mediakåt
PUH!
I övrigt: vuxenpoäng för hepatitvaccination, mycket stolt över mig själv!
Ölprovning
Vi har stora planer på att prova oss igenom hela systemets sortiment, och eventuellt kontakta systemet o se om de är intresserade av våra resultat. Ni ser ju hur vetenskaplig blanketten är!
Rysslandsresan
Så har det stora äventyret till öster kommit till ända. Det var verkligen jätteroligt! Väldigt speciellt och annorlunda. Och ändå är S:t Petersburg den mest västerländska staden i Ryssland. Moskva borde jag nog åka till snart.
När vi kom dit i torsdags så inkvarterades vi på hotell Moskva, ett helt enormt hotell med över 800 rum, men fräscht o bra. Allt är förresten helt överdimensionerat, alla byggnader o allting. Men det är en stad med fem miljoner invånare, så det är kanske inte så konstigt. Utom flygplatsen då, som är otroligt liten med tanke på stadens storlek. Men det är ju en hel del meck med visum o så, så det är kanske inte så många som flyger in och ut.
Efter den undermåliga flygplansfrukosten (jag oroade mig för att det skulle vara representativt för det ryska köket, och att jag skulle komma att svälta ihjäl) så tog vi en fika på det närliggande Mc Donalds, eller Mc Café var det faktiskt, eller Mac CaΦe om man ska vara nogräknad. När även den allra minsta systern hade anlänt från huvudstaden så åt vi rysk buffé på hotellet. Den inleddes naturligtvis med vodka, som det är otroligt oartigt att bita av. Maten var faktiskt helt ok, förutom att allt har samma färg, och att de nästan inte kryddar.
Första kvällen var vi iväg och såg en folklore föreställning med sång o dans o musik. Otroligt turistigt, men otroligt underhållande! De var jätteduktiga! Akrobatiska danser som var snudd på balett, men bra mycket festligare, roliga folkdräkter, och mycket bra musik. Lite rysk champagne i pausen skadade ju inte heller. Och så sålde de ryska sjalar, som på alla turistställen, jag hittade en jag gillade och det visade sig faktiskt vara det billigaste stället av dem vi sen kom till. Mycket nöjd!
På fredagen hade vi fullbokat turistprogram, stadsrundtur på förmiddagen och Eremitaget på eftermiddagen. Hela turistgruppen samlades och bussades runt under ledning av vår svensktalande ryska guide som var mycket kunnig. Men att åka buss längs huvudgatan Nevsky Prospekt i rusningstrafik tar sin lilla tid. Det finns iaf många fina hus att titta på längs vägen.
Efter lunchen fick vi rusa igenom Eremitaget på två och en halv timme, det räckte för att se lite av byggnaderna och precis några av höjdpunkterna i västerländsk konst från de senaste 600 åren. De har en av världens största konstsamlingar, över tre miljoner objekt, där förstås bara en bråkdel är utställd. Men där hade man ju kunnat ströva runt en vecka eller så. På samma torg som Eremitaget ligger en byggnad med en femhundra meter lång fasad, när den byggdes var den världens längsta. Just färgerna på husen är väldigt ovana att se, S:t Petersburg byggdes ju upp under 1700-talet av franska och italienska arkitekter. Men de måste ta hand om byggnaderna nu, för med tanke på hur skitig stan är så var färgerna mycket klara och vackra.
På grund av det kyrilliska alfabetet råkade vi sen ut för lite förvirring i tunnelbanan, det är svårt att veta vilket håll man ska på när man inte lyckas känna igen någonting. Vi fick åtminstone gnugga oss mot äkta ryska människor, något vi inte hade gjort så mycket under dan.
Lördagen blev mer närkontakt med det ryska samhället, vi hade en egen liten privat guide (han som inte ser ut som Pavarotti) som visade runt oss i stan, vi gick i lite affärer, souvenirmarknader, bliniestället Teremok (som vi iofs hade lyckats äta på själv dan innan, men vem älskar inte pannkakor?) och slutligen ryska museet där vi såg ryskt avantgarde i enorma mängder. Efter denna lilla Malevitjöverdos var jag tvungen att gå tillbaka o köpa den ryska dockan med Malevitjmotiv jag såg på förmiddan, jag fick hundra rubel rabatt, men det var ändå halva priset jämfört med ett annat ställe, så jag var nöjd trots att jag inte försökte pruta mer. Så vad är väl tolvhundra rubel för ett minne för livet? (fråga inte mig, det är den jobbigaste valutan jag har stött på på länge).
Nu står de på hedersplats med min marockanska gubbe, afrikanska pärlhöna, pizzataxin o en kanadisk bäver.
På kvällen gick vi på irländsk pub, the Shamrock, och sen på balett på Mariinskyteatern. Tre enaktare, den moderna i mitten var klart bäst, mest överraskande var den levande geten som kom upp på scenen under sista akten. När vi kom ut hade snön lagt sig, och gav en extra rysk stämning. Kvällen avslutades i källarbaren "bear beer bar" på hotellet, det gjorde förresten de andra två kvällarna också, med ljummen rysk öl, som lämnade en hel del övrigt att önska. Billig var den iaf!
Hemresedagen erbjöd ännu mera snö, och ett besök på Katarina den storas sommarpalats. Otroligt överdådigt! Efter belägringen hade det lämnats i princip helt i ruiner, och man håller fortfarande på att restaurera det med bladguld o allt. Bara bärnstensrummet kostade 11 miljoner euro att återskapa. Man förvånas inte över att de gjorde revolution när man ser vilken prakt tsarfamiljen omgav sig med. Och kanske att det finns bättre saker att lägga pengar på nu också...
Vita handskar, kyrkor o Östeuropa
Hmm, ja, praktiken travar på. Jag sitter i arkiv mest hela dagarna. Stadsarkivet är jobbigast, för där måste man ha vita handskar på sig när man pillar på saker. Men jag får iaf kopiera själv eftersom jag också kommer från kommunen. Märkliga saker hittar man där.
Idag hade vi möte där jag skulle redovisa vad jag hade hittat, det gick bra, och vi gick vidare med att bestämma titel på utställningen, "I allas ögon?", och jag spenderade eftermiddagen med att välja bilder att trycka i sommarprogrammet.
Förra veckan fick jag en privat visning på Fredriksdal av en nyanställd byggnadsantikvarie som skulle göra en guidning nu igår för en grupp studenter, hon ville göra en provomgång innan det blev på riktigt. Jag tyckte det var jättekul! Men det hade tydligen inte gått så bra igår, de var inte alls lika engagerade som jag.
Igår var det jag som blev tittad på. Sådär på eftermiddagen när jag lugnt o fint satt vid mitt skrivbord på Dunkers så kom en liten visningsgrupp som kollade "bakom kulisserna". En tisdag kl tre. Dvs tre pensionärer. Tur att jag inte hade Facebook uppe =)
Helgen var härlig annars. Fredag kväll spenderades i Eslöv med storasyrran, dinner and a movie, en mycket märklig film som jag inte riktigt orkade ta till mig. Sen blev det nåt fel på skivan, så vi kunde ändå inte se klart den. Terry Gilliams Tideland. Mycket märklig.
Lördag värsta programmet. Tittade på Johanneskyrkan i Malmö för kyrkokursen, såg Hreinn Friðfinnsson på konsthallen, köpte nya skor (underbart vackra!), kollade på S:t Andreaskyrkan också, bara för skojs skull, badade på Ribban, förfestade med Helena, blev något överförfriskad, gick på Smålle och hade faktiskt kul på nation för första gången på länge! (Jag betackar mig för kommentarer på det sista...)
Söndag var jag något matt. Men bokade resa till S:t Petersburg med min ömma moder! Vi åker över påskhelgen! Det ska bli jätteroligt, jag o Karin hade ju tänkt börja vår tågluff där, men det blev för meckigt. Men nu blir det Ryssland i år ändå! Har pillat med visum o så nu i veckan, det är lite jobbigt. Men nu tror jag att jag har allt o det ska skickas in imorgon. Nu ska även båda syrrorna också med, så det blir en riktig familjesemester. Det plågsamma med visum var att jag var tvungen att ta passfoton, och ja, jag kan absolut inte slappna av i fotosituationer. Hoppas de släpper in mig i Ryssland bara... Av en lycklig slump så ankom den lonely planet guide över Östeuropa som jag beställde för typ en månad sen från Amazon, som vi ska ha på tågluffen, och S:t Petersburg är med i den! Ett otroligt bra inköp för 27$!
Praktiken
Det roliga med gamla tidningsurklipp är alla märkliga saker som står på baksidan av klippen. Igår hittade jag en notis från 50-talet om att en man hade gått naken på landsvägen norr om Hurva. Idag hittade jag en notis där det stod att Sartre hade omvärderat hela existentialismen efter att ha fått en allvarlig febersjukdom när han var i Nordafrika. Ja, så kan det gå.
Imorgon ska jag leka i stadsarkivet och på Dunkers. På fredag ska jag vara provobjekt för en som ska göra en guidning på Frediksdal, hon ska göra det för första gången nästa vecka så hon ville öva på någon innan. Jag har aldrig varit inne på Fredriksdal, så det ska bli kul!
Förresten så hade jag en nära dödenupplevelse igår morse. Jag satt helt lugnt på tåget från Lund till Helsingborg, lite nedsjunken i stolen sådär. Plötsligt ramlade en panel ner från taket och landade typ en decimeter från mitt huvud, på stolsryggarna. Tur att jag alltid sitter som en hösäck!
